”Vi får massor av mejl från hotfulla föräldrar”

Jag arbetar på en högstadieskola i innerstan. Jag vill vara anonym. Jag har fått flera mejl de sista dagarna om att jag är en dålig lärare på grund av att jag har sänkt några elevers betyg.

En mamma ville att jag skulle ta hänsyn till att hennes son var för trött att orka med att vara i skolan och att han skulle få möjlighet att tenta av kursen i tyska hemma. Han skulle få visa sina kunskaper hemifrån och även få göra Nationella Prov på nätet. Hon hade svårt att förstå att man bedömer kunskaper som man ser och ingenting annat. En del elever tar det personligen att man sänker deras betyg och gå till rektorn för att säga att de inte lär sig något på lektionerna.

Jag tycker att man ska självklart jobba för att eleverna ska nå så långt som möjligt men föräldrarna ska sluta och lägga sig i hur vi sätter betyg. Bara på en vecka har jag fått 40 mejl från 4 föräldrar som inte var nöjda med betyget som deras barn hade fått. Sista veckorna innan man sätter betyg har vi fullt upp med att sätta betyg och om vi får massor av mejl från hotfulla föräldrar så mår man inte bra! Finns det ett annat jobb där man kan bli så dåligt behandlad som denna?

”Jag har kollegor som undviker att sätta F”

Den här tiden på året mår jag dåligt och det är obehagligt att läsa sin mejl. Är det någon som hört av sig för att klaga eller ifrågasätta?

Jag kämpar för att sätta rättvisa betyg enligt de kunskapskrav som finns men det är svårt. Jag har kollegor som undviker att sätta F eftersom det innebär merarbete i form av åtgärdsplaner som ska skrivas och du framstår som en dålig lärare om du inte får dina elever godkända.

”Pappan ifrågasatte min yrkeskompetens”

Hej! Känner igen mig i artikeln och har råkat ut för påtryckningar både från föräldrar och från skolledning. Jobbar som Ma/NO-lärare och tyvärr är inte betygsstatistiken sådär strålade i mina ämnen.

Är just nu föräldraledig men diskuterade frågan senast igår med min man som undervisar samma ämnen, han har betygsdeadline idag... Vi ifrågasätter våra bedömningar hela tiden och undrar om vi ställer för höga krav på eleverna? Men efter mycket stötande och blötande kommer vi hela tiden (varje terminslut) fram till att våra krav är rimliga utifrån de styrdokument som finns.

Råkade ut för en mindre angenäm situation där jag sänkte en elevs betyg två snäpp... Klassen hade haft en vikarie, under min förra föräldraledighet och han hade satt ”glädjebetyg” eleverna själva tyckte inte ens de var värda de betyg de fått!! I det aktuella fallet var eleven på det klara med varför jag sänkt hans betyg, men pappan kunde inte acceptera det utan ifrågasatte min yrkeskompetens och krävde ett möte. Han hade minsann läst på om betyg på skolverkets hemsida, jag stod på mig och vidhöll det betyg jag satt, eleven skämdes...

Undrar om man hjälper sitt barn på detta sätt?

”Jag har fullständigt tappat de moraliska spärrarna”

Jag citerar min chef som uttryckligen har bett mig sänka kraven på eleverna:

”eleverna är ju inte här för att lära sig matematik de är ju i första hand intresserade av språk, det är ingen fara om de inte blir godkända de kan ju alltid krångla sig igenom en kurs på komvux senare.”

Av mina elever på samhällsprogrammet var det 2 som klarade nationella provet i matematik, alla utom 3 fick godkänt vilket naturligtvis är helt galet men jag har fullständigt tappat de moraliska spärrarna, det är enda sättet att överleva. De duktiga lärarna som har en bra nivå på sin undervisning och som ställer krav går det sällan bra för.

”Pressen är omänsklig”

Jag har arbetat i tolv år och älskar att undervisa. Det går väldigt bra för mig som lärare, men när man ser duktiga kollegor få en släng av sleven i form av bland annat föräldradrev och man hör om facebookgrupper fyllda av hat blir man rädd. Denna rädsla påverkade mig i den grad att jag började ”täcka” för allt och började tappa glädjen i jobbet.

Jag har nu gått i terapisamtal och mår väl lite bättre, men tyvärr blir ju inte lärarjobbet något jag rekommenderar eftersom pressen är omänsklig.

”Min son fick B när han skrev A på nationella proven”

Jag har två barn, x (17) som går på gymnasiet (2a) och y (13) som går i 6:a. X skrev på nationella provet på Engelska B och fick C, utan förklaring. På hennes fråga varför hon fick B på tyska, som hon fick på nationella prov, (av en annan lärare) och att hon kan sämre tyska än engelska, svarade läraren att ”du får ta upp det med din tyska lärare”.  Samma problem med min son. Han skrev A på nationella provet i Engelska, alltid bra på små tester i klassen, och fick han B.

Jag är själv universitetslärare, men skriver man A på proven, sänker jag aldrig! Vad är poängen med nationella prov egentligen om lärarna inte följer resultaten där?

”10-20 procent av lärarkåren underpresterar”

Den sk åsiktskorridoren i skoldebatten rymmer inte tabu såsom att ca 10-20% av lärarkåren underpresterar och ej följer varken skolans regler eller läroplan eller normalt uppförande i kommunikationen med barn och föräldrar.

Föräldrar har egna jobb och förväntar sig att skolans personal gör sitt. Frustrationen uppkommer när verksamheten inte fungerar. Konkreta verkliga exempel är tex att:

• Lärare saknas helt och hållet varje vecka på en lektion, det blir ca 40 tappade lektioner på ett år.

• Rektor erkänner inte att 5 elever saknar sittplats om det finns 35 elever och 30 stolar i ett klassrum.

• Lärare frågar elev vilket betyg den förväntar sig och sätter sedan det betyget utan att kunna motivera det.

• Språklärare ( franska) tvingar eleverna att endast skriva och ej träna på att  tala under 3 år.

• 2 dagar före prov kommer lärare på att öka innehållet i vad som ingår i provet dvs man hinner inte lära sig och än mindre bli förhörd hemma på läxan.

• Lärare i gymnasiet delar ut frågor 1 vecka före prov som eleverna sedan skall svara på

• Förtvivlade elever går till rektor för att kräva åtminstone 1 minuts hjälp per mattelektion och får till svar att sova ordentligt och inte oroa sig så mycket för nationella provet.

• Föräldrar bönar och ber att få blockera facebook och att eleverna skall lämna ifrån sig telefoner innan lektion men skolan IT-ansvarige vägrar.

”Det är skolans ansvar att alla barn får godkänt”

Mitt barnbarn går i sexan. Hon fick 3 varningar, att hon inte skulle få godkänt. Det var matte och 2 ämnen till. Vi erbjöd oss att försöka hjälpa till med matten. Vi hjälpte henne några timmar (kanske 4-5 ungefär) med att förklara sådant som hon inte förstod.

Hon fick C på provet! Jag känner mig upprörd över hur litet som behövdes för att hon skulle förstå. Hon kände sig oduglig och obildbar innan. Det måste ju vara läraren som inte hade klarat av sitt jobb och vi och föräldrarna förstod inte det innan, ELLER HUR?

Jag blir också upprörd över artikeln, där det verkar som om lärarnas attityd är att känna sig trakasserade av att föräldrarna vill få information om hur de ska hjälpa sina barn.

Vad som än är fel i allt detta, så måste det ju vara lärarens jobb att alla barn i klassen ska hänga med i undervisningen.  Hur det ska gå till kanske man kan diskutera, men det är det som är lärarens jobb! Om inte alla barnen i klassen hänger med så har de en lärare som inte kan sitt jobb. Om läraren inte klarar av det ska han begära speciallärarhjälp av rekorn för de barn som behöver det. Eller ge föräldrarna information om vad de behöver hjälpa sitt barn med. Det är skolans ansvar att alla barn får godkänt!!!!!