Män har i genomsnitt mer muskelmassa, mer hemoglobin i blodet samt större hjärta och lungor och därmed högre syresättning av musklerna. Därför presterar de i regel bättre än kvinnor när det gäller fysiska utmaningar men det finns undantag och dem är Sandra Hunter, professor i idrottsvetenskap vid Marquetteuniversitetet i Milwaukee, USA, intresserad av.
– När jag upptäckte hur mycket längre kvinnor klarar att hålla en statisk kontraktion blev jag verkligen förvånad, berättar hon. Jag hade inte förväntat mig att skillnaden skulle vara så stor. Det var då jag började titta närmare på hur och när kvinnor och män svarar olika på ansträngning och träning.
Kvinnor dubbelt så uthålliga
Statisk kontraktion, som var det moment hon studerade, innebär att hålla en muskel spänd i samma läge en kortare eller längre tid – som när man bär tunga matkassar till exempel. I Hunters studie skulle man hålla armmuskeln spänd till 20 procent av sin förmåga så länge som möjligt och kvinnorna klarade i genomsnitt 30 minuter medan männen slutade efter 14 minuter.
Det beror på att mäns och kvinnors muskler ser lite olika ut. Båda könen har både långsamma muskelfibrer som är uthålliga och tjocka mer explosiva fibrer som ger kraft – men de explosiva är grövre hos män. Dessutom är mäns muskler större och det gör att syretillgången snabbare minskar hos dem, när blodtillförseln skärs och muskeln spänns under lång tid.
Slår hål på myter
Sandra Hunter och hennes medarbetare har publicerat en rad forskningsartiklar, där de i detalj undersökt liknande könsskillnader. De har bland annat sett att kvinnor hämtar sig snabbare efter en fysisk utmaning. Mycket tid har också gått åt att slå hål på myter och förutfattade meningar om kvinnor som idrottar. En klassiker är den att kvinnor saknar vinnarskalle.
– Det hävdas ibland att kvinnor inte vill vinna riktigt så mycket som män, säger Sandra Hunter. Man pekar på att det är mindre skillnad mellan vinnartiden och tvåa, trean och fyran i lopp där män springer jämfört med kvinnolopp, där det är större avstånd till segraren.
Sifforna stämmer visserligen; skillnaderna är i genomsnitt större i kvinnolopp. Men när Sandra Hunter justerade för hur många som startade i de lopp man jämförde, det vill säga vägde in hur hård konkurrensen var, försvann den skillnaden. Konkurrensen var hårdare bland män för att fler deltog i tävlingarna, men när de bästa damerna startar i samma lopp är avståndet till ettan inte större.
Springer olika på marathon
Ett påstående som dock stämmer är att bland deltagare i marathonlopp går män i genomsnitt ut hårdare än kvinnor. De håller ett högre tempo i första halvan av loppet och saktar av i den andra, medan kvinnor i allmänhet har det motsatta mönstret, enligt Hunters forskning. Det gäller motionärer, inte elitlöpare som är bättre på att planera sina lopp.
– Vi tror att det beror både på att kvinnor kan tillgodogöra sig bränsle som glykogen lättare under loppet och faktiskt orkar bättre i slutet och att män tar större risker och överskattar sin förmåga.
”Viktigt att inte ignorera skillnaderna”
Spelar sådana här resultat någon roll då? Ja, det gör det menar Sandra Hunter, eftersom mycket av den forskning som gjorts hittills bygger på mäns prestationer riskerar vi att dra slutsatser som bara gäller det ena könet.
– När forskare talar om hur en muskel fungerar menar de vanligtvis hur en muskel hos en man fungerar. Vi måste studera båda könen. Inte för att alla ska bli toppidrottare, utan för att belastningsskador och liknande kan se ut på skilda sätt hos kvinnor och män. Kanske är till exempel vissa av de övningar vi idag ordinerar vid sjukgymnastik inte optimalt anpassade för kvinnors förutsättningar, säger Sandra Hunter.
Mer om träning kan du se i SVT-programmet Bästa träningen.