Det finns teknik för att hitta fornlämningar under marken utan attgräva. En markradar kan se husgrunder och med metalldetektor kanman spåra upp gömda föremål. Men när det handlar om att leta eftermänskliga kvarlevor har arkeologerna hittills inte haft någon annanutväg än att använda spaden. Det är här den tvåårige schäfern Fabelkommer in i bilden. Hans ägare, Sophie Vallulv, är arkeolog och hararbetat med utgrävningarna i Sandby borg.

 – Jag tänkte kombineramina två intressen, arkeologi och hundar, Sophie Vallulv.

Med hjälpav hundinstruktörerna Kim Salomonson och Robert Fagerberg har hontränat och testat Fabels förmåga att nosa upp gamla skelettdelar.Han kan numera skilja på kvarlevor från djur och människa ochhittar saker som ligger en och en halv meter under markytan.

Förstaarkeologihunden

 I slutet av juli gjorde Fabel sitt slutprov för attfå ett certifikat som arkeologihund. Hans uppgift var att söka redapå skelettdelar inne i Sandby borg på Ölands sydöstra kust.Forskarna har hittat mänskliga kvarlevor i borgen och mätt in dessamed gps men har ännu inte tagit upp dem. Det visade sig att Fabelklarade provet galant. Efter en stunds letande fann Fabel snabbtskelettdelar; bitar av underarmar och skulderblad. När Fabel sedanfortsatte att nosa sig igenom den 20 gånger 20 meter stora sökrutanmarkerade han dessutom på flera andra platser där arkeologernafortfarande inte har grävt. Fabel är den första hunden som användsinom arkeologi och det verkar som om han kan få fler jobb iframtiden.

– Jag känner i alla fall inte till någon annan hund somär vetenskapligt testad för arkeologiska utrgrävningar, sägerinstruktören Kim Salomonsson, som övervakade Fabels slutprov.

Nyttverktyg

 Förmodligen kommer Fabel bara att bli bättre med tiden.Inte minst när det gäller att söka över större ytor. Som tillexempel det område forskarna upptäckt i Sandby borg. Efter flera årav utgrävningar i den gamla fornborgen har de hittat skelettdelarfrån ett drygt tiotal människor, men de misstänker att det kanligga hundratals offer under marken.

 – Det bekräftar ju det vitror, att det ligger kroppar överallt. Nu mäter vi in de härpunkterna, och vi hoppas att vi så småningom kan söka av helaborgen så att vi kan få ett hum om hur många det är, säger HelenaVictor, projektledare på Museiarkeologi sydost.

Kanske kommer Fabelfå fler kollegor i framtiden. Även arkeologer vid Norrbottens museum har planer på att använda hundar i arbetet. Forskarna har börjat träna en hund att leta efter rester av brända djurben. Anledningen är att de vill hitta boplatser från slutet av istiden och från den tiden finns det inga mänskliga kvarlevor. Däremot kan man hitta rester från måltider. Arkeologerna i Norrbotten har sett goda resultat från sökningar inomhus, och vill nu gå vidare med att använda hundar att söka efter forntida djurben ute i naturen.

Att hundar kommer bli effektiva redskap för forskningen i framtiden är något Helena Victor tror starkt på.  

– För arkeologin såblir det ju ett helt nytt sätt att i förväg kunna säga hur mångakroppar man kan hitta och om man ska gräva ett gravfält. Man kansketill och med ska undvika ett område om man vill att kvarlevor skaligga kvar, säger Helena Victor.