Egentligen är det inte ett tillsvidarekontrakt. För det vita, ganska nybyggda attefallshuset i en villaträdgård hyrs av socialtjänsten och vidare till Isabelle.
Men en stuga är allt hon önskat som hem för sig och katten Movitz, som hon vägrat skiljas ifrån, vilket är krav för att få bo på härbärge eller korridorsrum på Skarpnäcksgården.
En trygg tillvaro, efter många år i det hon beskriver som ett ”människostall” – Rysseviken.
– Nu kan jag sova på natten. Jag är inte rädd längre, säger Isabelle.
På Rysseviken har Haninge och Nynäshamns kommuner placerat hemlösa som på grund av skulder, mycket låg inkomst och funktionshinder har svårt att få egna hyreskontrakt på bostäder. Det gemensamma avtalet avslutades i mars efter nya larm om misär och gällde fram till sista juni.
14 000 kronor för attefallsstuga i villaområde
Isabelle lever på sjukersättning, men hyran är för hög för henne att betala så hon får bidrag från socialtjänsten. Men det var först efter att hon vägrat flytta till ett korridorsrum med missbrukande människor på Skarpnäcksgården i Stockholm, som kommunen gav med sig och erbjöd Isabelle en liten stuga.
Rysseviken har också accepterat aktivt missbrukande människor. Män och kvinnor har levt på små ytor i korridorsrum, under vad som inte kan beskrivas som annat än en sanitär olägenhet.
Isabelle klarade sig lite bättre säger hon, för att hon fick bostad i en barack på gården med egen ingång. Där innanför höll hon själv rent och fint.
SVT Nyheter Stockholm har upprepade gånger sökt Ryssevikens ägare utan resultat.