En bild från ett storkök med potatis och grönsaksbullar som ligger i en ugnsfast form

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Vad åt man i skolmatsalen på 80-talet om man inte gillade maten? Hur ska de offentliga måltiderna produceras för att vara i takt med tiden? Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

”Skolmaten smakar bajs” – Nej det gör den inte

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Varför ska vi bry oss om skolmaten?

Utan energi kan man inte fungera i skolan. För en del är det dagens viktigaste mål.

Anna Beijron

reporter

Jag som är född på 70-talet minns skolmaten med viss bävan. Alla som jobbade där var härliga, Siv och Hjördis till exempel.

De såg oss, pratade och ryckte in på fritids när det behövdes. De lärde mig att virka.

Skolmat i Västernorrland

Hårdbröd med krydda

Men maten. Jag var nog inte ensam om att livnära mig på hårdbröd med smör och aromat under högstadietiden.

Kladdiga smörpaket var dittryckta under bordet, någon hade lagt en snus i skålen med vitkål som stod framställd på de storblommiga borden.

Någon salladsbuffé existerade inte. Det var vitkål och morötter som varierades på olika sätt.

”Skämdes att slänga”

Man skämdes om man slängde mat. Tage, en pensionär som bodde i området, brukade stå och vakta vid slaskhinken.

Man var lite rädd för honom. Hans argument var inte klimatet, utan orättvisorna i världen. Hur kunde vi rata mat när ”barnen i Afrika svälter”?

Attityder och ansvar

Men jag minns också hur vi fick hjälpa till i köket. Då väcktes nyfikenheten. Fiskpinnarna med skarpsås var en favorit.

I en viss ålder kan attityden mot skolmaten vara ganska lik en tonårings attityd mot vuxna: lite hård.

”Skolmaten smakar bajs. Det var äckligt. Det såg ut som spya.”

Naturligt att protestera

Samtidigt tänker jag att det är naturligt att protestera mot ”övermakten”. En härlig grej med vuxenlivet är att kunna välja.

Eleverna kan inte det. Även om jag vet att det finns viss valfrihet på en del skolor.

Samtidigt är det en lyx att bli serverad skolmat, något som inte är självklart överallt.

Resurser och engagemang

Men det handlar också om politiska beslut: resurser. Och engagemang hos personalen.

I skolköket på Skönsmons skola i Sundsvall har man försökt stärka dialogen med eleverna.

Det dukas fint och samtalen om maten och miljön, både i skolan och utanför, fördjupas. Men inte heller där är alla odelat positiva.

Skarpsås utan skärpa

Förresten, läser att kryddan vi hade på mackorna, innehåller runt 58 procent salt. Ajdå, tur att jag bytt pålägg.

Men har fortfarande inte fått till den perfekta smaken på skarpsås, a la Ljustadalens skola 1983.

Paul Svensson, som är kock och driver restaurang, svarade på frågor gällande skolmaten – här kan du läsa frågor och svar från chatten.

MATSEDEL FRÅN 1981

Så här såg veckomatsedeln ut den 2-6 mars i Västerort och innerstadsområdet i Stockholm stad:

  • Måndag: Lapskojs, rödbetor och rå bit
  • Tisdag: Rökt makrill, citron, potatis och rå bit
  • Onsdag: Currystuvat höns, ris, grönsaker, råsallad
  • Torsdag: Kokt skinka, potatisgratin, råsallad
  • Fredag: Ärtsoppa med fläsk, ost och rå bit

När det gäller salt i maten gäller idag återhållsamhet. Så här skriver Livsmedelsverket i sina nationella riktlinjer för måltider i skolan:

”Salta ytterst måttligt i matlagningen. Färska örtkryddor, vitlök, ingefära, chili, citron och lime är exempel på smakhöjare som delvis kan ersätta saltet.

Vissa ingredienser innehåller redan mycket salt, exempelvis buljong, sojasås och vissa blandkryddor. Använd gärna lågsaltade buljonger. Det är inte lämpligt att ha salt och kryddblandningar med salt tillgängligt för eleverna.”

Källa: Stockholms stad ”Stockholmskällan” och Livsmedelsverket

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Skolmat i Västernorrland

Mer i ämnet